Perfect two - kap 9
Tidigare:- How do Allison think about all this, fight-thing?
- I'd promise to not tell anyone about her feelings and I'm not going to broke that promise, okey? Hon kollade irriterat och argt på mig. Detta kanske inte var en sån bra idee ändå.
- Yeah i think so.
- Can I go now?
- Yeah I think so.
- Good. Hon vände på klacken och jag suckade stort. Fan
Ashley var påväg tillbaka åt vårat håll. Hon såg inte direkt glad.
- Ey what happend? What did he say?
- He asked me about this fight-thing between you and Liam. I told him I never going to say what you thinks about every thing. If he really want to know , can he ask you not me.
- Yeah thats right. But can we go home now? I wanna party tonight!
- Yeah thats a amazing idea. Lets go! Vi reste oss snabbt upp och drog på oss våra kläder. Samtidigt som vi började packa ihop våra kläder hörde jag hur någon ropade mitt namn. Jag vände mig om och mötte ett par bruna ögon. Jag suckade för mig själv men han verkade höra ändå.
- Can I talk to you?
- We are just about to go , maybe later. Jag kände hur han tog tag i min arm och jag rös av välbehag. Så fort hans blik mötte min blev jag alldeles varm inombords. Jag var verkligen kär. Hur mycket jag än ville att de inte skulle vara sant.
- Okey, you can go to the car Ash. I'll be there soon. Liam tog tag i min arm och drog mig in i den lilla skogsdungen.
- Promise not to interrupt now. So I can explain. Jag nickade och bara kollade in i hans ögon.
- To be really honest I have never stopped thinking of you. At the beginning I've tried to call and text you every day. But you didn't answer. But then when I switched phone you're number disappered. I'd no contact at all to you. I've missed every day, every second. I'm still in love with you but I don't know if you're in love whit me. A girl had never made me soo happy like you did when we were a couple. I've dated other girls , but I dumped them because the weren't you.
Hans ord fick mig att bli varm inombords. Bara av att kolla på honom blev jag helt knäsvag.
- Liam I don't know what to say.
- You don't have to say anything, just forgve me. Jag nickade och han sprack upp i ett stort leende innan han drog in mig i en kram. Hur hade jag klarat mig utan hans kramar i två år? Jag ville bara ha mer och mer och vart lite besviken när han släppte taget om mig. Han blick borrades in i min och jag verkligen drunknade i dom. Han närmade sig mitt ansikte. Tänkte han kyssa mig? Jag vart osäker och slog ner blicken i backen. Nej vad gör jag!
- Oh sorry. Han drog sig ifrån mig och klide sig i nacken. Jag kollade upp igen och log ett litet leende som han genast besvarade.
- Not yet, let me think about it. Han nickade och drog in mig i ännu en kram innan jag gav mig iväg åt Ashs håll som stod och väntade på mig. Hon frågade direkt vad det var han ville och jag berättade precis som det var. Hon vart lite förvånad men samtidigt glad att vi löst allt. Under hela bilturen på väg hem hade jag ett leende på läpparna. Nu var jag verkligen lycklig.
Kort och tråkigt, men har verkligen inte tid för mer nu.
Tycks? Kommentera massor trots att det var väldigt dåligt.
Perfect two - kap 8
- This is amazing, Sa Ash.
- Yeah , we couldn't have dreamed of better, I love it!
- Maybe we sould go to the store and buy some stuffs till tomorrow so we have som breakfast.
- Yeah that would be good, but lets unpack all our stuff first.
Allt var just nu underbart , det kunde inte bli bättre. Jag och min absoluta bästa kompis i London helt själva.
En dröm hade precis slagit in
Jag vaknade av att solstrålarna lyste in genom mitt fönster. Jag la mig med ryggen mot fönstret och drog kudden över huvudet. Jag skulle precis somna om när Ash kom inspringande genom dörren.
- All, we are going to the beach, it's very sunny outside. Hon lät ovanligt glad, kanske för att våran första natt i London var avklarad och att vakna upp här var helt underbart.
- Okey I'm coming. Jag hörde hur dörren smälde igen. Jag tog mig upp ur sängen och gick med tunga steg bort till duschen. Jag tog av mig min sovtröja och trosor och hoppade snabbt i i duschen. Jag rös till av välbehag när dom varma vattenstrålarna träffade min kropp. Jag drog en handduk runt kroppen och en i håret innan jag låste upp dörren och riktade mina steg mot mitt rum. Jag hörde hur Ash satt i köket och dunkade musik. Jag log för mig själv och rotade igenom min garderob. Jag tog på mig en rosa bikini under min blommiga sommar klänning. Jag satte upp håret i en bulle och tog på mig mina Ray bans och stoppade ner det nödvändiga att ha med sig till stranden i en väska. Såsom solkräm, hörlurar och en bra bok, samt lite skvallertidningar.
- All, are you coming? ropade Ash.
- I'm coming. Jag kollade mig en sista gång i speglen innan jag tog mina saker och gick ut ur rummet.
Vi la ut våra handdukar och la oss ner för att sola. Solen stekte och det var vädigt varmt. Jag kände hur mina ögonlock vart tyngre och tyngre och snart befann jag mig i drömmarnas värld.
Bredvid mig hade Allison redan somnat. Jag satte mig upp lite mer i stolen för att spana på lite snygga killar. hehe. En bit ifrån oss såg jag ett välkänt ansikte. Zayn. Zayn och killarna. Åh nej. Jag tänkte att jag måste varna henne, men hon såg så fridfull ut där hon sov så jag hoppade över de. Tills jag märkte att hon började snarka. Shit tänkte jag. Hon vill ju inte skämma ut sig direkt för Liam och dom så det kanske är bättre att jag väcker henne. Jag skakade lätt på henne.
- All wake up!
- Why? I wanna sleep.
- you're snoring. Hon suckade djupt och tog av sig sina solglasögon.
- All, I need to tell you something.
- You can tell me later, lets go swimming, sa hon tillräckligt högt för att halva stranden skulle vända sina blickar mot oss. Inklusive dom. Allison , som vanligt var väldigt säker även fast hon hade väldigt många blickar på sig reste sig upp och gick ner mot vattnet. Själv blev jag väldigt osäker men gjorde precis som All och reste mig upp och följde efter henne. Vattnet var ovanligt varmt och den var...skönt att få ett dopp. Allison började direkt skvätta vatten på mig och skvätte lika mycket tillbaka. Jag kände att killarna kollade på oss men vi försökte att inte bry oss om dom.
- Ey, Liam look over there. Jag nickade med huvudet mot tjejerna.
- Oh no , what is she doing here?
- I don't know, holiday maybe? Han mumlade bara till svar. Tjejerna var nu påväg upp ur vattnet och jag granskade Ashleys perfekt kropp. Jag beslutade mig att gå och prata med dom. Ja reste mig upp och började gå bortåt.
- Where are you going? ropade Niall bakom mig. Jag svarade inte utan bara fortsatte att gå.
- uhm.. Ashley can I talk too you in private?
- Ehmm.. yeah sure. Allison gav henne en menande blick men hon följde efter mig in mot skogsbrynet.
- Soo what do you wanna talk about?
- Ehm.. It's about Liam and All. Hon suckade och kollade menande på mig.
- What's about them? Sa hon , en aning irriterat.
- How do Allison think about all this, fight-thing?
- I'd promise to not tell anyone about her feelings and I'm not going to broke that promise, okey? Hon kollade irriterat och argt på mig. Detta kanske inte var en sån bra idee ändå.
- Yeah i think so.
- Can I go now?
- Yeah I think so.
- Good. Hon vände på klacken och jag suckade stort. Fan
Sent, kort och bildlöst. jaja, KOMMENTERA :d
- Yeah , we couldn't have dreamed of better, I love it!
- Maybe we sould go to the store and buy some stuffs till tomorrow so we have som breakfast.
- Yeah that would be good, but lets unpack all our stuff first.
Allt var just nu underbart , det kunde inte bli bättre. Jag och min absoluta bästa kompis i London helt själva.
En dröm hade precis slagit in
Jag vaknade av att solstrålarna lyste in genom mitt fönster. Jag la mig med ryggen mot fönstret och drog kudden över huvudet. Jag skulle precis somna om när Ash kom inspringande genom dörren.
- All, we are going to the beach, it's very sunny outside. Hon lät ovanligt glad, kanske för att våran första natt i London var avklarad och att vakna upp här var helt underbart.
- Okey I'm coming. Jag hörde hur dörren smälde igen. Jag tog mig upp ur sängen och gick med tunga steg bort till duschen. Jag tog av mig min sovtröja och trosor och hoppade snabbt i i duschen. Jag rös till av välbehag när dom varma vattenstrålarna träffade min kropp. Jag drog en handduk runt kroppen och en i håret innan jag låste upp dörren och riktade mina steg mot mitt rum. Jag hörde hur Ash satt i köket och dunkade musik. Jag log för mig själv och rotade igenom min garderob. Jag tog på mig en rosa bikini under min blommiga sommar klänning. Jag satte upp håret i en bulle och tog på mig mina Ray bans och stoppade ner det nödvändiga att ha med sig till stranden i en väska. Såsom solkräm, hörlurar och en bra bok, samt lite skvallertidningar.
- All, are you coming? ropade Ash.
- I'm coming. Jag kollade mig en sista gång i speglen innan jag tog mina saker och gick ut ur rummet.
Vi la ut våra handdukar och la oss ner för att sola. Solen stekte och det var vädigt varmt. Jag kände hur mina ögonlock vart tyngre och tyngre och snart befann jag mig i drömmarnas värld.
Bredvid mig hade Allison redan somnat. Jag satte mig upp lite mer i stolen för att spana på lite snygga killar. hehe. En bit ifrån oss såg jag ett välkänt ansikte. Zayn. Zayn och killarna. Åh nej. Jag tänkte att jag måste varna henne, men hon såg så fridfull ut där hon sov så jag hoppade över de. Tills jag märkte att hon började snarka. Shit tänkte jag. Hon vill ju inte skämma ut sig direkt för Liam och dom så det kanske är bättre att jag väcker henne. Jag skakade lätt på henne.
- All wake up!
- Why? I wanna sleep.
- you're snoring. Hon suckade djupt och tog av sig sina solglasögon.
- All, I need to tell you something.
- You can tell me later, lets go swimming, sa hon tillräckligt högt för att halva stranden skulle vända sina blickar mot oss. Inklusive dom. Allison , som vanligt var väldigt säker även fast hon hade väldigt många blickar på sig reste sig upp och gick ner mot vattnet. Själv blev jag väldigt osäker men gjorde precis som All och reste mig upp och följde efter henne. Vattnet var ovanligt varmt och den var...skönt att få ett dopp. Allison började direkt skvätta vatten på mig och skvätte lika mycket tillbaka. Jag kände att killarna kollade på oss men vi försökte att inte bry oss om dom.
- Ey, Liam look over there. Jag nickade med huvudet mot tjejerna.
- Oh no , what is she doing here?
- I don't know, holiday maybe? Han mumlade bara till svar. Tjejerna var nu påväg upp ur vattnet och jag granskade Ashleys perfekt kropp. Jag beslutade mig att gå och prata med dom. Ja reste mig upp och började gå bortåt.
- Where are you going? ropade Niall bakom mig. Jag svarade inte utan bara fortsatte att gå.
- uhm.. Ashley can I talk too you in private?
- Ehmm.. yeah sure. Allison gav henne en menande blick men hon följde efter mig in mot skogsbrynet.
- Soo what do you wanna talk about?
- Ehm.. It's about Liam and All. Hon suckade och kollade menande på mig.
- What's about them? Sa hon , en aning irriterat.
- How do Allison think about all this, fight-thing?
- I'd promise to not tell anyone about her feelings and I'm not going to broke that promise, okey? Hon kollade irriterat och argt på mig. Detta kanske inte var en sån bra idee ändå.
- Yeah i think so.
- Can I go now?
- Yeah I think so.
- Good. Hon vände på klacken och jag suckade stort. Fan
Sent, kort och bildlöst. jaja, KOMMENTERA :d
Perfect two - kap 7
- Dude, it'll be okey, sa Louis och kramade om mig.
- No it will not. She's never going to forgive me. I just want to hold her in my arms, feel her lips. AAH I'm such an idiot.
- No you're not. Lets go home now, I don't wanna be here anyway. Jag små skrattade. Att dessa killar alltid skulle få mig att må bättre. Så fort dom kom med sin små kommentarer så fick dom mig att le.
Med tunga steg gick jag med med Ash vid min sida. Dagen hade varit väldigt lång och jag hade fått många frågor om han. Jag hade svarat snabbt på några av dom och sedan skyndat mig därifrån. Det var fortfarande en svag punkt och jag fick gråten i halsen. Men jag hade bestämt mig nu, jag skulle komma över honom. Inte tänka på honom mer och bara umgås med mina vänner innan vi skulle flytta till London om månad. Jag skulle verkligen sakna vissa av dom, vissa inte. Tex Hayden , som fick mig att vilja spy så fort jag såg henne. Hon hade förendrats mycket under dessa år. Hela hon hade lixom blivit...svart. Svart. Det var ett ord som beskrev henne. Förut hade hon livsglädjen alla ville ha. Hon levde livet och ville inte missa en ända rolig stund. Men nu kunde man se sår på hennes armar och håret var kolsvart.
Nej, sluta tänk på henne nu Allison , tänkte jag för mig själv.
*En månad senare*
Äntligen stog vi med våra väskor framför bilen och väntade på att få anlända till våran drömstad. Jag hade varit sär många gånger förut men aldrig riktigt velat på där. Jag kände mig vilsen. Men nu var jag stor och jag visste att jag skulle klara mig själv utan mamma och pappa. Dessutom hade jag ju Ash som alltid stog vid min sida.
- All, we need to hurry up if we don't wanna arrived to London at night.
- Oh okey, lets go!
Bilturen var lång och tråkig men tillslut var vi äntligen framme. Eftersom det bara var maj ännu var det inte super varmt men tillräckligt varmt för att gå i T-shirt. Vi stannade utanför ett stort lägenhetshus. Det såg riktigt fint ut på utsidan och jag längtade tills vi fick se insidan.
Mamma gav oss en nyckel och berättade att vi skulle ta det lungt med festande och allt sånt en mamma brukar säga innan hon lämnar sin dotter ensam med sin bästa kompis i en storstad.
- I'll miss you two so much! Sa hon när vi möttes i en gruppkram allihopa.
- We'll miss you too mum!
- Take care of each other now and we see you soon. Bye! Sa mamma innan hon hoppade in i bilen och startade motorn.
-Bye, sa vi i en mun och stog och vinkade tills hon åkte runt krönet av huset. Då skyndade vi oss in i huset och fram till hissen. Mamma hade sagt att det var på våning 8 så jag tröck ivrigt på den knappen och hissen åkte sakta uppåt. Det kändes som i stått där i flera år innan dörrarna öppnades och vi gick och letade efter vår dörr.
Ash stoppade in nyckeln i låset och låste upp.
- Ready? Sa Ash och jag nickade ivrigt. Hon tryckte till dörren och våra hakor åkte direkt ner i backen.
- OMG, var det ändå vi fick ur oss innan vi släppte väskorna och sprang in i lägenheten. Den var caffelatte färg och vit. Vi sprang åt två olika håll för att leta reda på varsitt rum. Jag kom in i ett vitt rum med en grumligt grön fodvägg. Perfekt tänkte jag. Jag slog mig ner på sängen och upptäckte då dom två dörrarna längst in i rummet. Yes yes yes! Äntligen skulle jag få en egen Walk In Closet. Jag gick ut i köket för att se var Ash var. Möblerna hade kommit hit för ungefär en vecka sen så allt var redan iordning fixat.
- This is amazing, Sa Ash.
- Yeah , we couldn't have dreamed of better, I love it!
- Maybe we sould go to the store and buy some stuffs till tomorrow so we have som breakfast.
- Yeah that would be good, but lets unpack all our stuff first.
Allt var just nu underbart , det kunde inte bli bättre. Jag och min absoluta bästa kompis i London helt själva.
En dröm hade precis slagit in.
Kort men har inte tid för mer idag.. :/
glöm inte tävlingen där nere
|
|
|
|
|
\/
KOMMENTERAAA :D
- No it will not. She's never going to forgive me. I just want to hold her in my arms, feel her lips. AAH I'm such an idiot.
- No you're not. Lets go home now, I don't wanna be here anyway. Jag små skrattade. Att dessa killar alltid skulle få mig att må bättre. Så fort dom kom med sin små kommentarer så fick dom mig att le.
Med tunga steg gick jag med med Ash vid min sida. Dagen hade varit väldigt lång och jag hade fått många frågor om han. Jag hade svarat snabbt på några av dom och sedan skyndat mig därifrån. Det var fortfarande en svag punkt och jag fick gråten i halsen. Men jag hade bestämt mig nu, jag skulle komma över honom. Inte tänka på honom mer och bara umgås med mina vänner innan vi skulle flytta till London om månad. Jag skulle verkligen sakna vissa av dom, vissa inte. Tex Hayden , som fick mig att vilja spy så fort jag såg henne. Hon hade förendrats mycket under dessa år. Hela hon hade lixom blivit...svart. Svart. Det var ett ord som beskrev henne. Förut hade hon livsglädjen alla ville ha. Hon levde livet och ville inte missa en ända rolig stund. Men nu kunde man se sår på hennes armar och håret var kolsvart.
Nej, sluta tänk på henne nu Allison , tänkte jag för mig själv.
*En månad senare*
Äntligen stog vi med våra väskor framför bilen och väntade på att få anlända till våran drömstad. Jag hade varit sär många gånger förut men aldrig riktigt velat på där. Jag kände mig vilsen. Men nu var jag stor och jag visste att jag skulle klara mig själv utan mamma och pappa. Dessutom hade jag ju Ash som alltid stog vid min sida.
- All, we need to hurry up if we don't wanna arrived to London at night.
- Oh okey, lets go!
Bilturen var lång och tråkig men tillslut var vi äntligen framme. Eftersom det bara var maj ännu var det inte super varmt men tillräckligt varmt för att gå i T-shirt. Vi stannade utanför ett stort lägenhetshus. Det såg riktigt fint ut på utsidan och jag längtade tills vi fick se insidan.
Mamma gav oss en nyckel och berättade att vi skulle ta det lungt med festande och allt sånt en mamma brukar säga innan hon lämnar sin dotter ensam med sin bästa kompis i en storstad.
- I'll miss you two so much! Sa hon när vi möttes i en gruppkram allihopa.
- We'll miss you too mum!
- Take care of each other now and we see you soon. Bye! Sa mamma innan hon hoppade in i bilen och startade motorn.
-Bye, sa vi i en mun och stog och vinkade tills hon åkte runt krönet av huset. Då skyndade vi oss in i huset och fram till hissen. Mamma hade sagt att det var på våning 8 så jag tröck ivrigt på den knappen och hissen åkte sakta uppåt. Det kändes som i stått där i flera år innan dörrarna öppnades och vi gick och letade efter vår dörr.
Ash stoppade in nyckeln i låset och låste upp.
- Ready? Sa Ash och jag nickade ivrigt. Hon tryckte till dörren och våra hakor åkte direkt ner i backen.
- OMG, var det ändå vi fick ur oss innan vi släppte väskorna och sprang in i lägenheten. Den var caffelatte färg och vit. Vi sprang åt två olika håll för att leta reda på varsitt rum. Jag kom in i ett vitt rum med en grumligt grön fodvägg. Perfekt tänkte jag. Jag slog mig ner på sängen och upptäckte då dom två dörrarna längst in i rummet. Yes yes yes! Äntligen skulle jag få en egen Walk In Closet. Jag gick ut i köket för att se var Ash var. Möblerna hade kommit hit för ungefär en vecka sen så allt var redan iordning fixat.
- This is amazing, Sa Ash.
- Yeah , we couldn't have dreamed of better, I love it!
- Maybe we sould go to the store and buy some stuffs till tomorrow so we have som breakfast.
- Yeah that would be good, but lets unpack all our stuff first.
Allt var just nu underbart , det kunde inte bli bättre. Jag och min absoluta bästa kompis i London helt själva.
En dröm hade precis slagit in.
Kort men har inte tid för mer idag.. :/
glöm inte tävlingen där nere
|
|
|
|
|
\/
KOMMENTERAAA :D
Perfect two - kap 6
Tidigare:
Jag kollade snabbt och såg att han fortfarane stirrade på mig. Jag kollade rätt in i hans bruna ögon och gjorde en äcklad min även fast det inte var meningen. Alla verkade ha märkt att vi kollade på varande eftersom det plötsligt vart knäppt tyst. Han kollade snabbt bort mot den blonda killen som stog och små flinade. Jag höjde ögonbrynet och mötte hans klarblåa ögon.
- And what are you laughing at? Sa jag med en spydig ton och hans leende ändrades snabbt.
- Nothing. Han kollade snabbt ner i golvet och jag suckade. Det här skulle bli en lång dag.
Liam:
Det var verkligen hon. Hon som jag tänkt på men inte kunnat få tag på. Hennes isblåa ögon lyste och hennes bruna hår som hängde ner över hennes axlar. Det var uppenbart att hon inte ville möta min blick trots att jag försökte nå hennes.
Vi stog fortfarande kvar längsfram i klassrummet när Zayn tryckte till mig i sidan som ett tecken på att jag skulle säga nått.
- Ehum.. Hey guys! I really glad to be back and meet som old friends and so on.
Jag såg att Allion log bakom hennes hår och jag försökte få kontakt med henne men hon ville verkligen inte samma sak. Jag beslutade mig om att ta det här med henne sen och inte framför alla elever.
- Okey, Liam and you guys can sit over there och pekade på ett bord, precis framför All. Vi gick och satt oss. Vi satt mest och pratade under lektionen. Jag kollade bakåt x antal ggr och såg att All satt och skissade på ett hjärta i sin anteckningsbok samtidigt som hon pratade med Ash.
- Ey, All! viskade jag tillräckligt högt för att killarna skulle märka eftersom dom stannade upp i sitt prat och kollade på oss. Hon suckade men kollade sedan upp på mig, precis som Ash gjorde.
- What? sa hon ganska högt och irriterat. Klassen hade nu stannat upp och lyssnade nu noga på oss.
- I'm sorry. Hon höjde ena ögonbrynet.
- Did it take you 2 years to say that? Nästan skrek hon nu.
- Please give me a chance to explain why I didn't call and text you.
- Give you a chance? Skrattade hon fram. Ja, hennes attityd var iallafall kvar.
- Don't think so. And what makes you think that I would like to get a call or a message from you? Jag blev knäppt tyst, precis som resten av klassen, och jag kände hur alla kollade på oss. Mr. Smith harklade sig och vi kollade upp.
- Class it's over. Alla reste sig snabbt upp och gick ut ur klassrummet. All och Ash var snabbt efter och jag skyndade mig också ut med killarna i släptåg. Många hade stannat utanför klassrummet och jag såg att All var påväg till sitt skåp. Jag skyndade mig fram till henne och tog tag i hennes hand och vände henne satt hon kollade in i mina ögon. Men hon drog snabbt till sig armen.
- I don't wanna a talk to you okey? Just accept that.
- Give me a chance to explain so you can forgive me.
- Forgive you? I'm not gonna forgive in the first way. You broke my heart and then just left. Without calling or anything else. I cried over you for 2 years. 2 fucking years and I am still not over you. You left an imprint in my heart, but then you just threw it away. You had sex with my best friend. You made me feel guilty. But then it hit me, I have not done anything wrong. You moved to London and lived your dream that you still do. And left me here all by himself crying. Don't you understand? You didn't reconize me yesterday either. Just when I had decided to move on, you return and destroy my little confidence I had built up. Thank you very much.
just leave me alone.
Tårarna rann nu ned för hennes kinder och innan jag hann säga nått försvann hon runt hörnet. Hon var vekligen sårad. Igentligen hade inte hon gjort nått fel.
Harry klappade mig på axlen och vi gick i väg med blickar som brände i ryggen på oss. Även fast hon hatade mig skulle ja inte ge upp. Jag kunde inte släppa henne. Så fort jag kollade in i hennes ögon blir jag kär på nytt. Vare sig jag vill eller inte. Skit också.
- Dude, it'll be okey, sa Louis och kramade om mig.
- No it will not. She's never going to forgive me. I just want to hold her in my arms, feel her lips. AAH I'm such an idiot.
- No you're not. Let go home now, I don't wanna be here anyway. Jag små skrattade. Att dessa killar alltid skulle få mig att må bättre. Så fort dom kom med sin små kommentarer så fick dom mig att le.
ganska kort men bättre än ingenting. Hope you like it.
och ursäkta den dåliga engelskan , hehe.
Jag kollade snabbt och såg att han fortfarane stirrade på mig. Jag kollade rätt in i hans bruna ögon och gjorde en äcklad min även fast det inte var meningen. Alla verkade ha märkt att vi kollade på varande eftersom det plötsligt vart knäppt tyst. Han kollade snabbt bort mot den blonda killen som stog och små flinade. Jag höjde ögonbrynet och mötte hans klarblåa ögon.
- And what are you laughing at? Sa jag med en spydig ton och hans leende ändrades snabbt.
- Nothing. Han kollade snabbt ner i golvet och jag suckade. Det här skulle bli en lång dag.
Liam:
Det var verkligen hon. Hon som jag tänkt på men inte kunnat få tag på. Hennes isblåa ögon lyste och hennes bruna hår som hängde ner över hennes axlar. Det var uppenbart att hon inte ville möta min blick trots att jag försökte nå hennes.
Vi stog fortfarande kvar längsfram i klassrummet när Zayn tryckte till mig i sidan som ett tecken på att jag skulle säga nått.
- Ehum.. Hey guys! I really glad to be back and meet som old friends and so on.
Jag såg att Allion log bakom hennes hår och jag försökte få kontakt med henne men hon ville verkligen inte samma sak. Jag beslutade mig om att ta det här med henne sen och inte framför alla elever.
- Okey, Liam and you guys can sit over there och pekade på ett bord, precis framför All. Vi gick och satt oss. Vi satt mest och pratade under lektionen. Jag kollade bakåt x antal ggr och såg att All satt och skissade på ett hjärta i sin anteckningsbok samtidigt som hon pratade med Ash.
- Ey, All! viskade jag tillräckligt högt för att killarna skulle märka eftersom dom stannade upp i sitt prat och kollade på oss. Hon suckade men kollade sedan upp på mig, precis som Ash gjorde.
- What? sa hon ganska högt och irriterat. Klassen hade nu stannat upp och lyssnade nu noga på oss.
- I'm sorry. Hon höjde ena ögonbrynet.
- Did it take you 2 years to say that? Nästan skrek hon nu.
- Please give me a chance to explain why I didn't call and text you.
- Give you a chance? Skrattade hon fram. Ja, hennes attityd var iallafall kvar.
- Don't think so. And what makes you think that I would like to get a call or a message from you? Jag blev knäppt tyst, precis som resten av klassen, och jag kände hur alla kollade på oss. Mr. Smith harklade sig och vi kollade upp.
- Class it's over. Alla reste sig snabbt upp och gick ut ur klassrummet. All och Ash var snabbt efter och jag skyndade mig också ut med killarna i släptåg. Många hade stannat utanför klassrummet och jag såg att All var påväg till sitt skåp. Jag skyndade mig fram till henne och tog tag i hennes hand och vände henne satt hon kollade in i mina ögon. Men hon drog snabbt till sig armen.
- I don't wanna a talk to you okey? Just accept that.
- Give me a chance to explain so you can forgive me.
- Forgive you? I'm not gonna forgive in the first way. You broke my heart and then just left. Without calling or anything else. I cried over you for 2 years. 2 fucking years and I am still not over you. You left an imprint in my heart, but then you just threw it away. You had sex with my best friend. You made me feel guilty. But then it hit me, I have not done anything wrong. You moved to London and lived your dream that you still do. And left me here all by himself crying. Don't you understand? You didn't reconize me yesterday either. Just when I had decided to move on, you return and destroy my little confidence I had built up. Thank you very much.
just leave me alone.
Tårarna rann nu ned för hennes kinder och innan jag hann säga nått försvann hon runt hörnet. Hon var vekligen sårad. Igentligen hade inte hon gjort nått fel.
Harry klappade mig på axlen och vi gick i väg med blickar som brände i ryggen på oss. Även fast hon hatade mig skulle ja inte ge upp. Jag kunde inte släppa henne. Så fort jag kollade in i hennes ögon blir jag kär på nytt. Vare sig jag vill eller inte. Skit också.
- Dude, it'll be okey, sa Louis och kramade om mig.
- No it will not. She's never going to forgive me. I just want to hold her in my arms, feel her lips. AAH I'm such an idiot.
- No you're not. Let go home now, I don't wanna be here anyway. Jag små skrattade. Att dessa killar alltid skulle få mig att må bättre. Så fort dom kom med sin små kommentarer så fick dom mig att le.
ganska kort men bättre än ingenting. Hope you like it.
och ursäkta den dåliga engelskan , hehe.
Perfect two - kap 5
Tidigare:
- Is that really a good idea? Jag var inte säker på att hon ville se mig, hon kanske bara skulle ignorera mig?
- Of course , come on! Alla killarna log mot mig med sina underbara leenden och jag log lika stort tillbaka.
- Okey, but lets go too bed now. And thank you guys, I love you all!
- We love you too, sa alla och ruffsade om mig i håret innan dom gick mot sina rum.
Jag kollade upp mot taket och tog ett djupt andetag innan även jag gick för att gå och lägga
mig.
Tidigare samma kväll.
Som jag trott kände han inte igen mig. Jag hoppades verkligen på att vi inte skulle träffas igen. Det sista jag ville var att visa mig svag framför honom och alla hans ''coola'' kompisar. Men innerst inne, långt in i mitt hjärta, visste även jag att jag älskade honom. Jag gjorde verkligen det, men jag försökte dölja det så mycket som det gick. Varför skulle han vilja ha sitt gamla ex tillbaka när han kunde få vilken tjej han ville? Nej det var nog inte ens nån ide att vänta att han skulle komma tillbaka.
Jag avbröts i mina dagdrömmar av att mobilen ringde och displayen visade en bild av Ashley.
- Hello, whats up? svarade jag.
- Not much, waiting for mum to come home wih dinner. And you?
- Not much either. You have no idea who I met in the town today.
- Who?
- Liam and the other boys.
- What?! Did he reconize you?
- Ehm.. I don't know, a little maybe. Because he asked if he know me. But I just said no and walked away.
- Oh..
Mer hann hon inte säga innan mamma ropade mitt namn.
- I have to go, mum is calling.
- Okey, bye! Vi la på och jag skyndade mig ner för trappan. Runt bordet satt mamma och pappa och såg väldigt alvarliga ut. Jag stannade upp och gick tveksamt fram till bordet och drog ut en stol och satt mig ner.
- All, we know that you always wanted to live in London in you own apartment without us. And now when you are 18, we decided to buy you an apartment to you and Ash. Mitt humör som inte varit på topp idag ändrades snabbt och jag fick ett stort leende på läpparna.
- Seriuos? nästan skrek jag och mamma och pappa sken upp i var sitt leende.
- Yeah, your moving when the school is over, so in a month to be exactly.
- OMG , thank you soooo much, sa jag och kramade hårt om dom båda innan jag sprang upp på mitt rum igen. Jag slängde mig över telefonen och ringde Ash. Ton efter ton gick men inget svar. Antar väll att hon också nyss fått veta och var helt hyperglad precis som jag. Klockan var ju ändå halv tolv så jag beslutade mig för att hoppa i säng och prata med henne imorron. Jag gick in på toan och borstade tänderna och tog bort sminket innan jag, lycklig, kröp under täcket för att sova.
*Nästa dag*
Jag vaknade av den mest irriterande ring signalen någonsin och masade mig motvilligt upp ur sängen. Jag gick direkt till min WIC och drog fram de jag skulle ha på mig. Det fick bli ett par shorts med en vanlig vit blus. Jag la på ett lager med foundation och drog några drag med mascaran tills jag blev nöjd. Jag granskade mig i speglen och kammade igenom mitt långa bruna hår. Med en suck tog jag min väska över axeln och försvann ut genom dörren och riktade mina steg mot skolan.
Väl där mötte jag upp Ash och vi gick till första lektionen. Det var många som viskade och kollade på oss.
- What are they looking at? viskade jag i Ash öra satt ingen skulle höra.
- Ehmm.. earlier this mornig when I was waitning on you. I saw they. They are here. I think they are goning to be in our class today. Mitt hjärta hoppade över ett slag. Dom, i vår klass? Nu kunde det inte bli värre. Vi skyndade oss mot första lektionen och mycket riktigt där stog han. Mitt framför mig och försökte söka efter min blick. Men jag slog snabbt ner blicken i och kände hur tårarna brände. Men jag höll tillbaka dom och skyndade in i klassrummet medan jag kände allas blickar i ryggen. Väl inne i klassrummet när alla satt sig ner harklade sig Mr. Smith och försökte få allas uppmärksamhet. Jag kollad förvånadsvärt upp och mötte hans blick. Fort slog jag ner den i mitt anteckningsblock och började skissa på någonting.
- Class listen. I hope you reconize these guys cause they are as you all know One Direction. And Liam here did go in this class, in this school and he and the boys are here to say hello to old friends and so on. Make sure they feel welcome now.
Jag kollade snabbt och såg att han fortfarane stirrade på mig. Jag kollade rätt in i hans bruna ögon och gjorde en äcklad min även fast det inte var meningen. Alla verkade ha märkt att vi kollade på varande eftersom det plötsligt vart knäppt tyst. Han kollade snabbt bort mot den blonda killen som stog och små flinade. Jag höjde ögonbrynet och mötte hans klarblåa ögon.
- And what are you laughing at? Sa jag med en spydig ton och hans leende ändrades snabbt.
- Nothing. Han kollade snabbt ner i golvet och jag suckade. Det här skulle bli en lång dag.
Hej sämst kapitel. Som sagt har jag fortfarande ingen insperation men försökte fixa ihop ett kapitel till er ändå. Om jag får 5 kommentarer på detta från olika IP-adresser fixar jag ett tidsintällt till er imorron eftersom jag är borta under förmiddagen. Vill ju veta om det ens är några som läser eller om det här är bortkastad tid ;)
Kommentera på nu!
- Is that really a good idea? Jag var inte säker på att hon ville se mig, hon kanske bara skulle ignorera mig?
- Of course , come on! Alla killarna log mot mig med sina underbara leenden och jag log lika stort tillbaka.
- Okey, but lets go too bed now. And thank you guys, I love you all!
- We love you too, sa alla och ruffsade om mig i håret innan dom gick mot sina rum.
Jag kollade upp mot taket och tog ett djupt andetag innan även jag gick för att gå och lägga
mig.
Tidigare samma kväll.Som jag trott kände han inte igen mig. Jag hoppades verkligen på att vi inte skulle träffas igen. Det sista jag ville var att visa mig svag framför honom och alla hans ''coola'' kompisar. Men innerst inne, långt in i mitt hjärta, visste även jag att jag älskade honom. Jag gjorde verkligen det, men jag försökte dölja det så mycket som det gick. Varför skulle han vilja ha sitt gamla ex tillbaka när han kunde få vilken tjej han ville? Nej det var nog inte ens nån ide att vänta att han skulle komma tillbaka.
Jag avbröts i mina dagdrömmar av att mobilen ringde och displayen visade en bild av Ashley.
- Hello, whats up? svarade jag.
- Not much, waiting for mum to come home wih dinner. And you?
- Not much either. You have no idea who I met in the town today.
- Who?
- Liam and the other boys.
- What?! Did he reconize you?
- Ehm.. I don't know, a little maybe. Because he asked if he know me. But I just said no and walked away.
- Oh..
Mer hann hon inte säga innan mamma ropade mitt namn.
- I have to go, mum is calling.
- Okey, bye! Vi la på och jag skyndade mig ner för trappan. Runt bordet satt mamma och pappa och såg väldigt alvarliga ut. Jag stannade upp och gick tveksamt fram till bordet och drog ut en stol och satt mig ner.
- All, we know that you always wanted to live in London in you own apartment without us. And now when you are 18, we decided to buy you an apartment to you and Ash. Mitt humör som inte varit på topp idag ändrades snabbt och jag fick ett stort leende på läpparna.
- Seriuos? nästan skrek jag och mamma och pappa sken upp i var sitt leende.
- Yeah, your moving when the school is over, so in a month to be exactly.
- OMG , thank you soooo much, sa jag och kramade hårt om dom båda innan jag sprang upp på mitt rum igen. Jag slängde mig över telefonen och ringde Ash. Ton efter ton gick men inget svar. Antar väll att hon också nyss fått veta och var helt hyperglad precis som jag. Klockan var ju ändå halv tolv så jag beslutade mig för att hoppa i säng och prata med henne imorron. Jag gick in på toan och borstade tänderna och tog bort sminket innan jag, lycklig, kröp under täcket för att sova.
*Nästa dag*
Jag vaknade av den mest irriterande ring signalen någonsin och masade mig motvilligt upp ur sängen. Jag gick direkt till min WIC och drog fram de jag skulle ha på mig. Det fick bli ett par shorts med en vanlig vit blus. Jag la på ett lager med foundation och drog några drag med mascaran tills jag blev nöjd. Jag granskade mig i speglen och kammade igenom mitt långa bruna hår. Med en suck tog jag min väska över axeln och försvann ut genom dörren och riktade mina steg mot skolan.
Väl där mötte jag upp Ash och vi gick till första lektionen. Det var många som viskade och kollade på oss.
- What are they looking at? viskade jag i Ash öra satt ingen skulle höra.
- Ehmm.. earlier this mornig when I was waitning on you. I saw they. They are here. I think they are goning to be in our class today. Mitt hjärta hoppade över ett slag. Dom, i vår klass? Nu kunde det inte bli värre. Vi skyndade oss mot första lektionen och mycket riktigt där stog han. Mitt framför mig och försökte söka efter min blick. Men jag slog snabbt ner blicken i och kände hur tårarna brände. Men jag höll tillbaka dom och skyndade in i klassrummet medan jag kände allas blickar i ryggen. Väl inne i klassrummet när alla satt sig ner harklade sig Mr. Smith och försökte få allas uppmärksamhet. Jag kollad förvånadsvärt upp och mötte hans blick. Fort slog jag ner den i mitt anteckningsblock och började skissa på någonting.
- Class listen. I hope you reconize these guys cause they are as you all know One Direction. And Liam here did go in this class, in this school and he and the boys are here to say hello to old friends and so on. Make sure they feel welcome now.
Jag kollade snabbt och såg att han fortfarane stirrade på mig. Jag kollade rätt in i hans bruna ögon och gjorde en äcklad min även fast det inte var meningen. Alla verkade ha märkt att vi kollade på varande eftersom det plötsligt vart knäppt tyst. Han kollade snabbt bort mot den blonda killen som stog och små flinade. Jag höjde ögonbrynet och mötte hans klarblåa ögon.
- And what are you laughing at? Sa jag med en spydig ton och hans leende ändrades snabbt.
- Nothing. Han kollade snabbt ner i golvet och jag suckade. Det här skulle bli en lång dag.
Hej sämst kapitel. Som sagt har jag fortfarande ingen insperation men försökte fixa ihop ett kapitel till er ändå. Om jag får 5 kommentarer på detta från olika IP-adresser fixar jag ett tidsintällt till er imorron eftersom jag är borta under förmiddagen. Vill ju veta om det ens är några som läser eller om det här är bortkastad tid ;)
Kommentera på nu!
Perfect two - kap 4
tidigare:
- Ehmm.. no I don’t think so. Hon kollade upp och mötte min blick med sina isblåa ögon. Jag kände igen dom. Men innan jag hann säga något mer var hon på väg bort ner för backen.
Jag och Zayn gick tillbaka till dom andra killarna och dom frågade vad som hände.
- We’ll take it at the hotel, var Zayn snabb med att svara. Dom nickade och vi fortsatte att gå med alla tjejer runt oss. Det var riktigt skönt att äntligen vara hemma i Wolverhampton och träffa min gamla vänner och familjen. Men jag kunde verkligen inte släppa tanken om vem den där tjejen var. Hon verkade så bekant, och varför skulle jag ta reda på snarast.
Väl tillbaka på hotell började frågorna från killarna rulla in.
- Who was that girl?
- Why was she crying?
- I don't know, but I reconize her really much. Those eyes.. svarade jag. Då slog det mig. Allison All. Nej de kunde inte vara sant. Det kunde inte. Jag tryckte handen för munnen och alla kolla frågandes på mig.
- Oh my god , var det ända jag fick ur mig.
- What? ropade dom alla i kör.
- I know who she is.
- Who?
Jag skyndade mig iväg att hämta datorn och tyckte upp facebook. Alla killarna trängdes bredvid mig. Jag skrev snabbt in Allison men efternamnet var helt borta från mitt minne.
- What was her aftername? I don't remember, it starts on an S.
- But just search on that and maybe she comes up, sa Niall.
Jag tryckte på sök och det kom upp en massa olika Allison men ingen av dom var henne. Jag tänkte så det knakade. Staf.. Stan.. Stan.. Så slog det mig.
- Stanford, ropade jag rätt ut och alla killarna spärrade upp ögonen. Jag tryckte med darriga fingrar in hennes efternamn på tangenterna. Där var hon. Hennes bruna långa hår och dom isblå ögonen. Av alla i hela Wolverhamton var det just henne jag skulle träffa. Alla minnerna kom upp i mitt huvud. När vi satt på stranden i solnedgången och hon sa ''I love you'' för första gången. Vår första kyss. Alla gånger.. jag svalde. Alla gånger jag svikit henne. Alla gånger jag hållt på med andra tjejer. Men ändå hade hon inte släppt taget om mig. Förrens om två år då hon fick nog. Jag fick ont i magen genom att bara tänka på det. Hur kunde jag göra så? Hon var mitt livs kärlek och det var henne jag ville leva mitt liv med. Men jag sumpade allt.
Jag avbröts i mitt tänkande.
- LIAM! det var alla killarna som skrek på mig. Jag skakade lätt på huvudet och alla killarna sprack upp i ett leende.
- Who are she? Tell us! Jag såg på dom att dom var nyfikna. Jag sprack upp i ett leende innan jag började berätta hela historien.
- I met her about four years ago when I started at the same college as her. We became close friend from the beginning and we told each other every thing. But then I fell in love with her and I don't know if she liked me back. I told her about my feelings and.. Jag svalde
- And..? sa louis som hade ögon som golfbollar som alla andra. Jag små skrattade.
- And she told me that she liked me too. So we became a couple and everything floated on. Everybody looked up to us and we were like the most popular couple at school and so on. But then I cheated on her a few times.
We was at this party. I was really drunk so me and her best firend kissed and almost did it. But Hayden , her best friend, wasn't drunk. She saw us and she had enough. The next day she told me that we are over. And that was the same day I would leave for the X-Factor. But she didn't care, I understand her. I haven't heard from her since that. When I switched phone and number and everything her number disappered. I don't know if she had tried to call och text me, but I don't think so.
Tårarna rann nu ner från mina kinder. Jag var inte den som hade lätt för att gråta, men nu kunde jag inte hålla tillbaka. Alla killarna kramade om mig och jag kände verkligen trygghet. Jag var glad att dom fanns här med mig när jag behövde dom som mest.
- Do you wanna meet her again? Maybe we can fix that so you can talk, sa Harry och log.
- I don't know, I mean she was crying as soon as she saw me.
- But you guys really need too talk. It's monday tomorrow and she'll be at school. We can go over there and search for her and you can meet some other old friends.
- Is that really a good idea? Jag var inte säker på att hon ville se mig, hon kanske bara skulle ignorera mig?
- Of course , come on! Alla killarna log mot mig med sina underbara leenden och jag log lika stort tillbaka.
- Okey, but lets go too bed now. And thank you guys, I love you all!
- We love you too, sa alla och ruffsade om mig i håret innan dom gick mot sina rum.
Jag kollade upp mot taket och tog ett djupt andetag innan även jag gick för att gå och lägga mig.
Ett rätt långt kapitel med massor av känslor och så. Säg till om ni vill ha fler sånna här! :D
kommentera massor nu eftersom jag har suttit med detta kapitel i ca 2 timmar nu för er skull.
kommer inget mer kapitel ikväll. ska i säng tidigt för att gå upp kl 7 och åka till stallet. tävlingsdags :D kommer bli super roligt :´333
Perfect two - kap 3
tidigare:
Jag stoppade ner tidningen i kassen igen och vi började gå hemmåt. Väll hemma var maten redan klar och jag satte mig direkt och åt. Men jag kunde inte släppa tanken om att han skulle vara i samma stad som mig imorron. Det var bara han som snurrade i mitt huvud, hur mycket jag än ville att det skulle försvinna.
Klockan hade redan hunnit blivit halv 2 och jag låg fortfarande kvar i sängen. Alltid skulle jag sova bort dagarna.
Efter en stund beslutade jag mig för att gå för eftersom hungern tog över. Jag tog på mig ett par short och en vanlig randig långärmad. Lite såhär Basic eftersom jag inte skulle göra speciellt mycket idag förutom att plugga ikväll. Jag la på en tunt lager mascara på mina långa ögonfransar och inspekterade min spegel bild. Jag drog handen genom luggen och suckade innan jag försvann ner för trappan. Väl nere hörde jag hur Milo, min hund, skällde. Jag böjde mig ner och fick en blöt puss på kinden. Jag gick in mot köket och till min förvåning var det ingen hemma. Jag öppnade kylskåpet för att kolla vad som fanns. Inget. Som vanligt då.
Jag hittade en lapp på bordet som löd:
''We are and visit Granma. Can you please take Milo out for a walk as soon as you are awake. Thanks.''
Jag knycklade ihop lappen och kastade den i papperskorgen. In i köket kom Milo med kopplet i munnen. Jag små skrattade och log för mig själv. Aja jag var ju ändå tvungen för att gå ner och köpa något på affären så jag kunde lika gärna ta med mig honom.
Jag hoppade i mina ballerina skor och stoppade ner det jag behövde i min väska. Så som nycklar, mobil, plånboken och hörlurar. Jag knäppte fast Milo och låste dörren om mig innan jag gick bort till hissen.
Även fast det bara var maj var det otroligt varmt. Äntligen började sommaren komma.
Jag började öka takten eftersom det ändå tog 10 minuter att gå och jag var hungrigare än någonsin. Långt framför mig ser jag en klunga med tjejer och jag hör hur dom ropar olika saker till varandra. Jag hoppas innerligt att det verkligen inte är han. Men vilka otur jag hade. Klungan närmade sig fort och jag kunde nu urskilja hans konturer. Hans hår var fortfarande platt men lite rufsigt och han hade ett leende på läpparna.
Jag vände snabbt ner blicken och flyttade mig åt sidan så att klungan av tjejer kunde komma förbi. Han slängde inte ens en blick på mig. Inte en blick. Nu var det självklart att han inte kände igen mig. Jag kände hur mina ögon vattnades och hur en ensam tår rann ner från min kind. Jag torkade snabbt bort den men det rann ner nya lika snabbt. Jag kollade upp och dom hade nu gått förbi mig. Helt plötsligt vänder den svarthåriga blicken mot mig och jag möter hans blick. Hans ansiktsuttryck ändrades snabbt från glatt till oroligt. Jag såg hur han tryckte sig ut ur klungan och gick mot mitt håll. Nej nej nej , var det ända som fanns i mitt huvud. Allas blickar var nu vända åt mitt håll och jag vände snabbt ryggen emot dom och gick där ifrån.
- Wait! Ropade någon efter mig. Jag vände blicken och mötte ett par bruna ögon.
- What is wrong?
- Ehm.. nothing, svarade jag snabbt och vände blicken ner mot marken.
- Then why are you crying?
- It’s just complicated. Min blick var fortfarande fast i marken.
Jag vände snabbt blicken mot alla andra och jag såg hur han med stort H var påväg mot mitt håll
- I need to go.
Zayn stod och pratade med en brun hårig tjej. Jag kände igen henne riktigt mycket men kunde inte säga vart ifrån. Jag såg att hon grät och beslutade mig att gå dit för att de vad som stod på.
Jag styrde mina steg i riktning mot dom. Hon kollade upp och jag mötte hennes blick. Jag såg förtvivlan i hennes ögon. Hon slängde snabbt ner blicken och sa någon till Zayn som jag inte hörde. Hennes fötter började röra sig bortåt. Jag skyndade på stegen.
- Wait!
Hon vände sig om och till min förvåning stod hon kvar när jag stod framför henne.
- Hey, I reconize you. Do I know you? Sa jag och försökte fånga hennes blick. Men hon kollade fortfarande ner i marken och torkade snabbt bort en tår från hennes kind.
- Ehmm.. no I don’t think so. Hon kollade upp och mötte min blick med sina isblåa ögon. Jag kände igen dom. Men innan jag hann säga något mer var hon på väg bort ner för backen.
Jag och Zayn gick tillbaka till dom andra killarna och dom frågade vad som hände.
- We’ll take it at the hotel, var Zayn snabb med att svara. Dom nickade och vi fortsatte att gå med alla tjejer runt oss. Det var riktigt skönt att äntligen vara hemma i Wolverhampton och träffa min gamla vänner och familjen. Men jag kunde verkligen inte släppa tanken om vem den där tjejen var. Hon verkade så bekant, och varför skulle jag ta reda på snarast.
Sorry, för sent kapitel men här har ni det iallafall! hoppas ni gillar det!
Kommentera! :D
Perfect two - kap 2
dåtid.tidigare:
- Come on lets go, sa jag och tog tag i Ash arm och drog henne med mig mot Liams håll. Jag tryckte mig förbi honom samtidigt som jag stötte till honom med axeln.
- All wait! Jag vände blicken mot honom och jag kände hur ilskan kokade inut i mig.
- You know what? I don't want you to say one word more to me, I don't want you to look at me and touch me. Understood?
- All, I'm leaving tonight.
- Leaving for what?
- The x-Factor. I don't know when I'll be back.
- Ohh, does it look like I care? No , so don't talk to me again, goodbye.
Det var kanske de sista jag såg av honom. Om han inte kom med på TV såklart, men kom han vidare bestämde jag mig att jag absolut inte skulle kolla. Jag och Ash skyndade oss iväg till första lektionen och jag lämnade allt det förflutna bakom mig.
*Nutid.*
5 min senare stog jag utanför Ashleys dörr. Jag knackade lätt på och hörde hur steg närmade sig dörren. Ash slog upp den och slängde sina armar runt mig.
- Hey! sa hon glatt.
- Hello on you too.
- Shall we go? frågade jag medan jag granskade henne upp och ner. Att hon alltid skulle vara så fin.
Hon nickade och log ett stort leende. Vad hade hon nu på tankarna?
- What are you smiling at?
- Nothing , I'm just so happy.
- Okey? frågade jag och höjde ett ögonbryn men log sedan. Ash tog på sig sina ballerina skor och vi försvann ner mot köpcentret. Vi gick runt i alla olika affärer och träffade många vi kände. Jag hittade massor med saker jag köpte lika så med Ash. Vi skulle alltid slösa pengar på kläder medan vi hade ungefär liknande hemma i garderoben som bara låg. Jag kände hur mjölksyran började komma i benen. Efter 5 timmar shopping blir man trött.
- I'm tired, can't we go and rest at starbucks or someting? gnällde jag.
- Sounds great, lets go!
Vi skyndade oss iväg till närmaste starbucks. På vägen dit gick vi förbi en tidnigs affär och som en ren reflex stannade jag för att titta vad som hände just nu. Då såg ja rubriken jag inte ville se.
1D back in the U.K.
Jag stog bara och gapade och jag kände blickarna på mig. Jag gick snabbt in i affären med Ash i släptåg för att köpa tidningen.
En stund senare satt vi på Starbucks drog jag upp tidningen i en av kassarna och började läsa.
''The popular boyband One Direction is back in the U.K for a holiday. In two month have they been in the U.S.A and Austarlian on a tour. But it has now reached its end and the boys are back in London. Tomorrow are they all going too Liams home town , Wolverhampton, to visit some of his old friends.*
Det gick inte, det fick inte vara sant. Skulle han, eller rättare sagt dom komma hit? Tänk om jag stöter på honom på stan eller nått? Hur mycket jag än ville känna hans läppar mot mina och känna hans varma kramar kunde jag inte. Det hade gått 2 år och jag hade inte släppt honom än. Jag kommer börja stor böla så fort jag ser honom. Tänk om han inte känner igen mig? Visst hade jag ändrats, håret var inte blont och kort länge utan brunt och långt. Jag hade ändrat klädstil helt och hållet. Nej jag ville inte ens tänka tanken.
- Earth calling All! hörde jag Ash ropa på mig. Jag vände upp blicken och kände hur en tår rann ner från min kind men torkade snabbt bort den. Ash röck till sig tidningen. Hon började läsa och jag såg hur hennes haka kom närmare och närmare backen. Hon kollade upp på mig och när hon såg hur jag grät skyndade hon sig runt bordet och drog in mig i en kram. Hennes kramar var så varma. Men inte bättre än hans.
Jag stoppade ner tidningen i kassen igen och vi började gå hemmåt. Väll hemma var maten redan klar och jag satte mig direkt och åt. Men jag kunde inte släppa tanken om att han skulle vara i samma stad som mig imorron. Det var bara han som snurrade i mitt huvud, hur mycket jag än ville att det skulle försvinna.
Sorry för kort del! men jag måste verkligen byta om nu för att åka till stallet. Skriver en till del ikväll.
Kommentera :D
Perfect two - kap 1
nutid.Var det möjligt att gråta över en kille som försvann ur ditt liv för 2 år sen? Även fast jag lovade mig själv att släppa honom var det otroligt svårt. 2 år tillsammans, det är klart det gör avtryck. Jag älskade honom fortfarande när jag gjorde slut, men jag kunde inte bara förlåta honom för det han gjorde. Det var inte direkt första gången. Men en vecka senare stack han och kom aldirg tillbaka. Inte ett ända smsa eller samtal. Fast jag förstår honom, som jag betedde mig. Nej nu skulle jag släppa honom, han skulle ändå inte komma tillbaka. Han var ju trots allt känd nu och hade fyra bästa vänner, så varför skulle han komma tillbaka till lilla Wolverhampton bara för att träffa mig?
Jag vaknade upp ur mina tankar när de knackade på dörren.
- Come in.
- Honey, are you okey? Det var mammas oroliga röst.
- Uhmm.. yeah kind of. Mamma stack in huvudet och hennes ansiktuttryck ändrades så fort hon fick se mina rödgråtna ögon.
- No you not darling, sa hon och slog sig ner på min sängkant och la handen på mina knän som var uppdragna för ansiktet.
- You don't have to hide it. It's him right? Jag hade berättat allt för mamma. Allt som hänt , allt jag gått igenom.
Jag nickade svagt.
- I know it's hard to understand but you have to let him go. It's two years ago. Jag förstog precis vad hon menade. Jag kunde inte fortsätta såhär. Jag måste verkligen ta tag i mitt liv. NU.
- I know , but it's just hard. Jag andades ut och reste mig upp från sängen för att torka bort maskaran som kletats ut runt mina ögon.
- I am going to call Ashley.
- Do that, sa mamma och kramade om mig hårt och pussade mig på hjässan innan hon försvann ut genom dörren.
Jag tog fram mobilen och letade upp Ash nummer. Ton efter ton gick. Jag skulle precis ge upp när hon svarade med ett glatt
- Hello!
- Hey! Wanna do something? Maybe go to the mall or something?
- Yeah I would love too! Come over to my house in half an hour.
- Okey , bye!
- Bye.
Jag reste mig upp och tog på mig ett par shorts och en pösig t-shirt och sminkade mig lite lätt för att dölja att jag gråtit. Jag stoppade med de jag skulle behöva i min nya Chanel väska och sprang ner för trappan. Jag sa hejdå till mamma och slängde igen dörren efter mig.
På väg till Ash kom alla tänkar om han tillbaka. Jag lyckades hålla alla tårar tillbaka när jag tänkte på dagen det inte längre fanns ett Vi.
Dåtid
Musiken dunkade i öronen på mig medan jag försökte leta reda på Liam och Hayden. Jag kläde mig förbi allt folk men jag kunde inte hitta dom någonstans.
Jag frågade James om han hade sett Liam och de hade han tydligen. Han sa att han var påväg in i ett rum med nån tjej. Nu brann det inut i mig och jag började koka av ilska. Detta var inte första gången han gjorde något sånt här. Dom andra gångerna hade jag förlåtit honom eftersom jag inte kunde släppa honom, jag älskade han sjukt mycket.
Jag letade fort upp rummet James sett dom gått in i och ryckte upp dörren. Dom kollade upp mot mig och jag vart både ledsen, besviken men förförallt rikitgt arg när jag såg vem som låg under honom som han hade kysst. Hayden.
- What the f*ck is this? Skrek jag rakt ut och jag hörde hur folk började samlas runt dörruppningen för att se vad som hände.
- It's not what it look like , sa Liam som nu rest sig upp och sprang fram emot mig och tog tag i mina armar.
- Oh it not? Then what is going on then? you're just kissing my best friend and was about to take off your shirt. It's over okey? IT'S OVER. Skrek jag på honom medan tårarna rann ner för mina kinder. Jag tryckte mig igenom klungan och började springa mot ugången. Jag kände blickarna brände i ryggen och jag hörde fort fotsteg efter mig. Jag ökade takten yttligare och sprang allt jag kunde. Just nu ville jag bara lägga mig ner och dö. Inte finnas. Någon tog tag i min arm och drog in mig i en kram. Jag kollade upp och såg mot min vilja att det var Liam som stog där. Jag tryckte mig ifrån honom och spände blicken i honom. Han såg så oskyldig ut. Men nu skulle han inte komma undan. Jag hade fått nog.
- I'm sorry, please forgive me, sa han och kollade bedjande på mig.
- No not for the third time. It's over, don't you get it? OVER. Jag vände snabbt på klacken och fortsatte springa. Han stog kvar där snopen men började sedan gå hem mot sig.
*Nästa dag, fortfarande dåtid*
Jag tryckte huvudet mot kudden. Jag ville absolut inte gå till skolan. Jag ville varken se Liam eller Hayden.
Motvilligt masade jag mig upp ur sängen började fixa mig iordning. Efter ca 40 minuter var jag helt klar och jag granskade mig själv i speglen. Det såg faktiskt helt okej ut.
Jag stoppade ner mina fötter i mina converse och började gå mot skolan.
Jag öppnade dörren till korridoren och såg hur allas blickar riktades mot mig.
- What are you guys staring at? frågade jag och höjde ena ögonbrynet. Allas blickar riktades ist längs bort i korridoren och där stog dom. Dom två jag absolut inte ville träffa. Jag mötte hans blick med kollade snabbt ner och sen på mina kompsar ist.
- Come on lets go, sa jag och tog tag i Ash arm och drog henne med mig mot Liams håll. Jag tryckte mig förbi honom samtidigt som jag stötte till honom med axeln.
- All wait! Jag vände blicken mot honom och jag kände hur ilskan kokade inut i mig.
- You know what? I don't want you to say one word more to me, I don't want you to look at me and touch me. Understood?
- All, I'm leaving tonight.
- Leaving for what?
- The x-Factor. I don't know when I'll be back.
- Ohh, does it look like I care? No , so don't talk to me again, goodbye.
Det var kanske de sista jag såg av honom. Om han inte kom med på TV såklart, men kom han vidare bestämde jag mig att jag absolut inte skulle kolla. Jag och Ash skyndade oss iväg till första lektionen och jag lämnade allt det förflutna bakom mig.
Hoppas ni tyckte om det första kapitlet! Själv vart jag rätt nöjd! :)
kommentera massor nu! :D
